Sååå fel det kan bli!
Goo morgon kära ni! Har ni väntant på mig???
Nääähää inte! Det var ju synd då *snörvlar*
Men nu är jag här och har sovit som vanligt som en liten nasse!
Somnade med Stieg i mig...........................
Ööööö ooops menar med Stieg i örat nej men nu vart det ju fel fel fel igen *rodnar*
Vi tar det från början!
*harklar mig*
Så här var det, inte många minuter med en ljudbok i örat innan man träffar en annan öööhmmmmm
men nu vart det fel igen...Inte en annan kille men jag menar,,,,,jo på sätt och vis så var det så
Alltså Stieg i örat å så kom nej nej nej inte jag utan.........
I hela världen finns ingen som kan så många sagor som John Blund! Han kan berätta, han!. Fram på kvällen, när barnen sitter så snällt vid bordet eller på
sina pallar, kommer John Blund. Han kommer så tyst uppför trappan, för han går i strumplästen,
han öppnar sakta dörren, och - vips - sprutar han söt mjölk i barnens ögon.
En fin, fin stråle, men den är alldeles tillräcklig för att de inte ska kunna hålla ögonen öppna.
Och därför ser de honom inte heller.
Så smyger han sig bakom dem och blåser sakta i deras nackar.
Och då blir de så tunga i huvudet, men det gör inte ont, för John Blund menar bara väl med barnen.
Han vill att de ska vara tysta och stilla och det är lättast när de har kommit i säng.
Och de ska vara tysta för att han ska kunna berätta sagor för dem.
När barnen har somnat sätter John Blund sig på sängen.
Han är så fint klädd. Hans rock är av siden, men det är omöjligt att säga vilken färg den har,
för den glänser i grönt, rött och blått, allt efter som han vänder sig.
Under armen håller han ett paraply med bilder på, och den sätter han över barnen
och då drömmer de om natten de vackraste sagor.
Än en gång Gooooooo morron kram på er!
