Witchen

Det var en gång tre raggare som skulle till Tullinge Raceway för att
köra streetracing. Det hade varit en lång vinter och raggarna hade
varit i garaget och trimmat, portat, borrat, filat, skruvat och preppat
mest hela vintern, så nu när våren kommit så ville dom till Tullinge
för att orka årets första Stockholm Cup-tävling och testa sina fräna
räserbilar mot varandra och se om alla vinterns lögner i garaget
verkligen stämde.

De tre raggarna bodde i en liten by på landet och för att komma till TuIlinge
så måste dom passera över en gammal stenbro som gick över en liten å.
Så långt var väl allt frid och fröjd, men under bron bodde det ett gammalt
elakt troll med blanka mässingsknappar. Det värsta trollet visste var raggare
och V8-motorer, speciellt om dom var trimmade och snabbare
än trollets egen tjänste-Volvo med automatlåda.

När lördagsmorgonen äntligen kom så slog raggarna upp garage-
portarna och rullade ut sina tre nytvättade, blanka och potenta räserbilar.
Efter att ha lastat in verktygslådor, lustgasflaskor och hjälmar så
startade dom sina high performance-motorer, varmkörde ett tag och
sedan började dom sin resa till Tullinge.

När den första raggaren närmade sig bron med sin Malibu -66:a låg
trollet fortfarande och sov under bron, men vaknade snart av V8- mullret
och lubbade snabbt upp på bron, högröd av ilska.

När raggaren kom fram till bron så stod redan trollet där med sin stoppspade i
högsta hugg.
-Vem är det som rusar en V8:a på min bro; vrålade trollet och skramlade med
mässingsknapparna.
-Det är bara lilla jag; pep den första raggaren,
-Men ta inte mig; fortsatte han med skräck i rösten, Jag har bara en liten
350-motor med en enkel fyrportare och headers.

Jag åker ju till och med på mönstrade bakdäck med godkänd offset.
Nej, ta min bror istället. Han har både tunnelram, scoop och bredare hjul!
-Jasså, säger du det; sa trollet, -Nåja, det får väl gå för den här gången då,
men nästa gång jag ser dig så blir det dryga böter!
Seså, ge dig iväg nu innan jag ångrar mig!

Efter någon minut bröts återigen tystnaden av harmoniskt V8-muller.
Den här gången var det lite mer högstämd och om man lyssnade noga så
kunde man höra dom solida lyftarnas rytmiska slammar mot den höglyftande
mekankammen.
Den andra raggaren närmade sig bron med sin -69;a camaro gungandes
på dom mönsterskorna slicksen.
När han kom fram till bron stod trollet där och tummade på bötesblocket och
klickade frenetiskt på sin tjänste-baIIografpenna.
 -Vem är det som rusar en V8:a på min bro; skrek trollet, skramlade återigen
med mässingsknapparnaoch viftade febrilt med stopp- spaden.
Den andra raggaren bromsade in och sa;
-Det är bara lilla jag, men bötfäll inte mig snälla trollet. Jag åker bara med en
småtrimmad big- block och bakdäcken ska jag byta så fort jag kommer hem.
Dessutom är scoopet faktiskt samma som satt på hos Svensk bilprovning!
Nej, vänta på min bror istället. Han har både slicks och rörchassie och hans
bil har aldrig någonsin sett en besiktningsstation, så honom kan du ge
massor med böter och till och med körförbud! Jag lovar!

Trollet litade på raggaren och sedan på sitt tomma bötesblock. Han tänkte att om
det är som raggaren säger så kunde han håva in massor med böter åt
chefstrollet och kanske till och med få ut en extra tjänste-ballografpenna!
Då skulle alla hans trollpolare bli jätte- imponerade.
-Okey då! Låt gå för den här gången då; sade trollet, Men då vill jag aldrig
se dig här mer, för nästa gång kommer jag att ge dig mer böter än du
kan drömma om!
-Tack snälla trollet; sa den andra raggaren, startade sin big-block med ett
ryt och petade i driven med sin Ouicksilver-spak.

Knappt hade motorljudet från den andra raggarens Camaro ebbat
 ut innan ett nytt muller hördes I fjärran.
Det här var helt olikt dom tidigare raggarbilarna.
Ljudet, nej snarare åskan ökade i styrka och
marken vibrerade allt häftigare.
Fåglarna tystnade och tittade häpet på den låga, blanka skapelse som
uppenbaradesig vid horisonten. Om trollet hade kunnat någonting om bilar
(men det kan ju inte troll) så hade han vid det här laget kunnat urskilja
profilen av en väldigt grym och sällsynt bil.
En Ford Thunderbolfi Fairlane -64:a!

Fåglarna njöt av åsynen av denna klassiker när den dånade fram i
riktning mot trollets bro.
Makrolonrutorna skakade och prostock- scoopet vibrerade i takt med
den stumt monterade storkubiksmotorn (600 kubiktum, minst; tänkte fåglarna).
Gången skvallrade om en riktigt dramatisk rullkam av sällan skådat slag och
det karaktäristiska vinandel talade om att den drevs av en geardrive.

INTE SOMNAT ÄN????

Här får du slutet på saga

Inte bara troll som inte vet något om raggarbilar även häxor!
Men sagan gillade jag =)

Askungen har nu fyllt 75 år. Efter ett långt liv med prinsen, som nu är död,
sitter hon ute på sin veranda en skön sommardag med sin han-katt som heter Bob.

Helt plötsligt uppenbarade sig hennes goda fe. Askungen frågade:

- Min goda fe, vad gör du här efter alla dessa år?
Den goda fen svarade och sa:

- Askungen, du har levt ett perfekt liv sedan jag sist såg dig.
Är det någonting som du önskar djupt inne i ditt hjärta?

Askungen blev något förvånad, men lycklig, medan hon tänkte...

Sedan sa hon:

- Jag önskar att jag var rikare än jag kunde förstå.
Vips, så var hennes gungstol förvandlad till renaste guld.

Bob hennes trogna gamla katt, hoppade upp i hennes knä, han var lite skräckslagen.

- Tack min snälla fe, sa Askungen.
Fen svarade:

- Det var väl det minsta jag kunde göra för dig.

- Vad vill du ha som din andra önskan Askungen?
Askungen tittade ner på sin gamla, sköra kropp och sa:

- Jag önskar att jag var ung igen.
På en gång förvandlades hon till en ung skönhet.

Hon kände hur vigören kom tillbaka, som hade legat orörd i många år.

Då sa den goda fen:

- Du får EN önskan till, Askungen.
Askungen tittar på den förskrämda katten, och så säger hon:

- Kan du förvandla min katt Bob till en ung, snygg man?
Så stod BOB där, den tjusigaste unge man som hon någonsin hade sett.
Han var så tjusig att fåglarna i skyn föll ner vid hans åsyn.

Den goda fen sa:

- Ha det så bra i ditt nya liv!

Så försvann hon som en blixt i blått elektriskt sken.

Under ett par minuter tittade Bob och Askungen varann djupt i ögonen.
Askungen satt som förstummad och beundrade denna urtjusiga karl.
Då gick Bob sakta fram till Askungen som satt i sin gyllene gungstol,
han kramade henne med sina muskulösa starka armar.
Han böjde sig och blåste lätt i hennes hår och viskade:

- Nu ångrar du dig allt att du kastrerade mig...

Ingen kan allt, men alla kan något.

Bättre ett ord före, än tio efteråt.

Vänlighet är den bästa försäkringen.

Möt en människa förutsättningslöst.

En knuten näve kan varken ta eller ge.

Tala väl är gott, men göra väl är bättre.

I brist på skäl brukar man undanflykter.

Lärdom är bra men erfarenhet är bättre.

Samvaro är den högsta formen av tillvaro.

Förbanna inte mörkret, utan tänd ett ljus.

Medgång gör vänner, motgång prövar dem.

Ingenting är skadligare än ett sorgset sinne.

Ett gott samvete är den bästa huvudkudden.

Ett vänligt ord kan hålla en varm hela vintern.

Början till kunskap är att inse sin okunnighet.

Det som kommer från hjärtat, går till hjärtat.

Ingenting som utvecklas följer sin ursprungliga plan.

Den som dömer mellan två vänner, förlorar den ene.

Lyckans fjäril sätter sig på den som har tid att vänta.

Delad glädje, dubbel glädje och delad sorg, halv sorg.

Mannen tiger när han lider, kvinnan lider när hon tiger.

Det viktiga är inte hur man har det utan hur man tar det.

Gläd dig med mig - det är så ledsamt att glädja sig ensam.

Det doftar alltid lite av den hand som skänker bort rosor.

Den som aldrig gör en dårskap är inte så klok som han tror.

Det är bättre att fråga och verka okunnig, än att förbli det.

Den ädle ställer krav på sig själv, den simple ställer krav på andra.

Det är aldrig målet, utan resan, som är meningen med hela färden.

Många kloka ord sägs på skämt, ännu fler dumma ord sägs på allvar.

Den får aldrig några vänner, som är rädd för att skaffa sig ovänner.

En vän är den som vet allt om en och ändå fortfarande tycker om en.

Till en vän skall man komma bjuden i medgång och objuden i motgång.

Lycklig den som bekämpar sig själv, olycklig den som bekämpar andra.

Ha mod att vara den du är och tappa inte modet för att du är den du är.

Uppriktighet är inte att säga allt man tänker, utan att mena allt man säger.

Har du bekymmer tag då på dig ett par trånga skor, och du kommer inte att tänka på annat.

Några ord på vägen

- Varför har du rakat dig i nacken?
- Hoppsan, jag har visst satt skjortan bak och fram!

Tre norrmän var ute och gick när de stötte på ett spår.
- Jag tror det är ett harspår, sa den förste.
- Jag tror det är ett älgspår, sa den andre.
Den tredje han inte säga något innan de blev överkörda av tåget.

Polisen till norrmannen:
- Varför åkte du runt i rondellen så många varv?
- Min blinkers hakade upp sig.

Hoppas ni drar lite på "smilebanden" innan ni skall iväg och fixa dagens sysslor!
Kram kram

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
 

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.

-W.H. Auden (1907-1973)